...Fanns det en liten pojke som drömt om att få skapa något speciellt. Den lilla pojken var jag, och jag fantiserade och målat upp bilder i huvudet precis hur min drömbil skulle se ut. Det var allt från vad jag sänka och länga den till inredning och klädsel, jag hade tänkt på precis allt. År 2000 inledde jag att förverkliga den drömmen och köpte en turkos cal looker med flippfront, som egentligen var förfärligt ful, men ändå hade sin charm. Jag och familjen använde den två somrar att åka runt i på lite träffar och allmänt bara njöt.


Detta var bilen jag köpte år 2000, vad som skulle komma att bli projekt Curtsom.

Sedan var det dags att göra något åt den. Arbetet började med att skapa bilen jag drömt om de senaste 25 åren började, folk trodde jag i princip var helt galen. Om och om igen fick jag höra att jag aldrig skulle klara det, hur de inte förstod att ju mer de tjatade ju mer vill jag överbevisa dem. Ibland när det krånglade och man var bered att lägga ner var det de som höll lågan uppe och att jag fortsatte.


En enkel vision av hur min nya bil skulle ha för siluett.
Skissen skulle senare komma att bli första loggotypen till Curstom.

Allt som allt ligger det fem års arbete bakom bilen och oräkneliga timmar av tänkande, grubblande och effektivt arbete bakom den. Första gången jag ställde ut den var det mest på skoj, att visa världen att jag hade kommit en bit på vägen. Det var två år in i arbete, den var helt plåtren, hade inget inuti och ingen motor, det var ett skal helt enkelt. Men dörrarna, fram- och bakhuv satt på.

Den dagen på Bugrun i Mantorp var både en seger och en förlust. Jag tog hem min första pokal och kände att nu hade de blivit lite mer verkligt, nu hade alla sett vad de handlade om. Eller kanske inte. När jag fick hjälp av en vän och min dotter att rulla fram bilen, från ingenstans kom det härliga nedlåtande kommentarer från självaste konferencier. Bara ytterligare sporre, så tack för hjälpen. Bara för er som inte vet, på grund av hans uppförande har han nu fått nya arbetsuppgifter när de anordnar denna träff senare år.

Arbetet fortsatte egentligen tre år till innan den blev komplett klar och sedan dess jag varit på den träffen har jag vunnit ytterligare två gånger.


Bilen i färdigt utförande under en fotografering för bilmagasinet Gasoline magazine.

Det är fortfarande folk som slänger kommentarer utan att tänka innan, men i det stora hela spelar de egentligen inte så mycket roll. Under resans gång har jag fått så mycket mer, speciellt när de kan komma fram en människa från ingenstans och verkligen beundra bilen. Elle när man får mail från andra människor runt om i världen som blivit inspirerade och vill bygga en likadan själva, det gör mig riktigt stolt att vara jag.

Men i det stora hela handlar det inte om priserna på hyllan, fast jag värderar peoplechois pokalen jag vann Wheels nat Barkaby utan om att jag får göra det jag älskar. Och jag älskar att få skapa i plåt, för det är inte bara en bil utan också ett konstverk, min ögonsten.